Med tanke på min inställning till allt och alla just, nu så får jag skylla mig själv att allt inte heller är i topp. Har börjat ifrågasätta mig själv och andra.. Lite sådär om en fritidsgrej, inte för att jag egentligen kommer fram till något. Jo, jag kommer underfund med mitt beteende och mina förväntningar gentemot andra. Jag tar alldeles för mycket för givet men ger själv aldrig något tillbaka. Jag kämpar inte för något utan förväntar mig att allt ska finnas där det alltid funnits och att allt ska lösas utan att jag anstränger mig för mycket..
Vi har numera i skolan något som heter Veckans Babe och Veckans hunk. Varje vecka blir tre tjejer och tre killar nominerade och sen får man rösta... Vi är inte den enda skolan med det här och även om det är i vissa fall kränkande så är det ändå ett plus att bli nominerad. Vad jag fascineras över är dock beskrivningarna... Killarna är solbrända och vältränade, de spelar någon sport och de kan få vilken liten naiv flicka som helst på kroken. De ska helst ha över 900 vänner på facebook och glida runt i skolan som om de äger stället med ett stim av flickor bakom sig.
Tjejerna däremot... De ska vara vackra, pinnsmala, bombardera facebook med bikinibilder, syssla med någon välgörenhetssak. Få alla killar att smälta så fort de glider genom skolan på sina 15 cm klackar och sitt bihang i en svans bakom. De ska vara vänligheten själva, inte kaxiga, omåttligt populära. Men vad som sticker ut mest är att de alltid ska framstås som smarta.
Vadå, så om en tjej är smart så är hon extra snygg? Men om en kille är smart då? Är han inte snygg då? Eller tar man för givet att han ska vara smart?
Varför inte nominera ett par riktiga douchebags som råkar vara snygga? För egentligen är det ju precis det röstningen går ut på. Och att rösta så mycket man kan på sina bästa vänner när de nomineras.
Äh, jag kanske bara är riktigt bitter just nu?!
Pussar <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar